På en färjbåt, som gick till Wicksburg, befann sig ett äkta par från Louisiana. Mannen spatserade omkring på däcket i blåsten, trots hustruns förmaningar att vara försiktig: ”Det kommer bestämt att hända dig något”, sade hon.
Bäst det var, föll mannen överbord och i floden. Hon hörde hans ångestrop, lutade sig över relingen och ropade: ”Ja, där ser du nu själv, Sam; vad var det jag sade? Sparka nu bra med benen, slå ut med armarna, håll munnen duktigt igen och läs Fader vår; ty det är mycket ovisst, Sam, om du hamnar i Wicksburg eller i evigheten?”
Ett starkt tåg och en stark arm förde honom dock i hamn på den förstnämnda stationen.
