En ung vacker fru, vars man förlorat livet vid en järnvägsolycka, erhöll av järnvägsbolaget 10 000 franc.
Kort därefter fick hon höra att en resande, som vid samma tillfälle förlorat ett ben, i skadeersättning av bolaget erhållit 20 000 franc. Den unga änkan tog hastigt på sig hatten och trippade av till järnvägsbolagets kontor.
”Mina herrar”, sade hon, ”hur kan det här komma sig? Jag finner att ni givit 20 000 franc för ett avbrutet ben, och mig, som förlorat min man, har ni endast beviljat 10 000 franc.”
”Min fru”, svarade en av bokhållarna, ”anledningen är alldeles tydlig; 20 000 franc skulle inte skaffa den stackars karlen ett nytt ben, men för 10 000 franc kan ni vilken dag som helst få en annan man, och det kanske en mycket bättre.”
Det påstås att den unga änkan efter ett ögonblicks besinning avlägsnade sig med ett ingalunda obelåtet utseende.
