Nyligen var tyske kejsaren på besök i en liten landsortsstad, där bland andra även skolbarnen välkomnade honom. Efter borgmästarens hälsningstal, för vilket kejsaren tackade, tog han en apelsin från en vas och frågade en liten flicka:
”Till vilket rike hör denna?”
”Till fruktriket, Ers majestät”, svarade flickan.
Därpå framtog kejsaren ett guldmynt och frågade: ”Till vilket rike hör detta?”
”Till mineralriket, Ers majestät?”
”Men till vilket rike hör då jag?” frågade åter kejsaren.
Den lilla flickan rodnade, ty som kejsaren anade ville hon, av fruktan för att han skulle bli ond, inte säga djurriket. En genialisk tanke kom henne emellertid till hjälp och hon sade:
”Till Guds rike, Ers majestät.”
Kejsaren blev djupt rörd och hördes yttra: ”Gud hjälpe mig att jag må bli värdig hans rike.”
