Om Australiens växt- och djurvärld föreläste doktor C. Fristedt i måndags afton i arbetareföreningens lokal, som var till trängsel fylld av en uppmärksam och tacksam publik.
Australiens växtvärld kunde sägas vara fattig, i synnerhet vid kusterna och på högre belägna platser. Inne i landet, vid de stora träsken, var den däremot tropisk, ehuru man nästan saknade blommor. Lianer och andra slingerväxter, av ända till en arms tjocklek, gjorde det omöjligt att, utan hjälp av yxan och kniven, passera ett sådant ställe. Tal. hade en gång måst passera genom ett dylikt träsk, där luften var till ytterlighet förskämd av ruttnade växter, ty genom de tätt stående trädens lövverk kunde inte solstrålarna tränga. Under 4 dagar hade han endast haft kokt ris och vatten att leva på. Härvid kom tal. att tänka på Stanley, som vandrade 160 dagar i en sådan tropisk urskog. Man borde inte döma honom för hårt ifall han, då tålamodet var satt på prov till det yttersta, skulle ha låtit sig förledas att begå någon av de våldshandlingar som tillskrivs honom. Under vanliga omständigheter skulle det helt säkert inte ha skett.
Några ätbara inhemska frukter av värde har Australien inte att framvisa, men de vita har infört och med framgång odlat sådana. Bland dessa framhölls särskilt vindruvan, som trivdes utmärkt.
På stora rovdjur var Australien inte heller rikt, men pungvargen och djävulsbjörnen anställde dock stor förödelse bland boskapen. Giftiga kräldjur såsom tusenfotingar, skorpioner och ormar gör det föga angenämt för den trötte vandraren. Bland ormarna är den svarta ormen fruktansvärdast. Hans bett förorsakar, inom en tid av två timmar, döden under de förskräckligaste plågor. Boasläktet fanns representerat av en art, som var betydligt mindre än den amerikanska. Tal. sköt dock en gång en, som mätte 17 fot, och av infödingarna hade han hört att ett ännu större exemplar av denna art nyss blivit dödat. Köttet äts av infödingarna. Alligatorer av ansenlig längd gjorde floder och sjöar osäkra; också var infödingarnas fruktan för dem mycket stor. Äggen, som läggs i sanden, är en delikatess.
Bland fiskarna är lungfisken den märkvärdigaste. Jämte gälar har han också en lunga. Nattetid går han upp i land, och understundom kan man även få se honom ligga uppe på någon sten och sola sig.
Bland fåglarna märks skrakhönan, som inte kläcker ut sina ägg själv, utan gräver ned dem i en hög av multnade löv och låter värmen göra det.
Till sist nämndes något om myrpiggsvinet och näbbdjuret, vilka man länge trott vara däggdjur, men först på senare tider har man kommit underfund med att de inte föder levande ungar, utan lägger ägg.
