Bruksförvaltaren Beermann har fått jägarblod i kroppen i arv efter sin far, jägmästaren Beermann, som på 1840-talet flyttade in till Värmland från Tyskland och i många år var skogsförvaltare vid Uddeholm.
Han har bl.a. en koloni orrar och tjädrar, åt vilka han inrättat en stor bur i närheten av den idylliskt belägna förvaltarbostaden. Fåglarna trivs, enligt brev till Falukuriren, så bra i sin präktiga bostad att de häckat, vilket de sällan gör i fångenskap.
Början till denna fågelavel gjordes år 1900, då en skogvaktare vid en risbränning lyckades rädda några orrhöneägg från att stekas. Skogvaktaren lät sedan en höna ruva dem. Efter några dagar kläcktes tre orrungar fram. Hönan ville, så snart hon sett de små nykläckta, inte kännas vid dem utan visade sig förtretad och försökte hacka ihjäl dem. Skogvaktaremor räddade dem emellertid och tog in dem i stugan.
En av orrungarna dog men de andra två närdes med myrägg, hönsägg och andra lämpliga födoämnen. Det var en tupp och en höna, och de blev sedan stamfäder åt den Beermannska orrkolonin vid Ställdalen.
