Från Paris berättas en händelse som är ganska märklig; den har nämligen förskaffat en papegoja, tillhörig madame Tarby, rykte som detektiv.
En dag, då blott papegojan var inne, bröt sig ett band av inbrottstjuvar in i madame Tarbys våning och plundrade den. En stund sedan de avlägsnat sig kom frun hem och hälsades vid inträdet med ett gällt: ”Hallå plattfot!” Hon blev mycket överraskad, men glömde det egendomliga i tillropet då hon i samma ögonblick upptäckte i vilket tillstånd hennes hus befann sig.
Hon gjorde genast anmälan om inbrottet till vederbörande polisstation. Då kommissarien anlände hälsades även han i dörren med tillropet: ”Hallå plattfot!” Han tystade på papegojan med den påföljd att hon upprepade samma ord ännu högre.
Polismannen vände sig då misslynt till fru Tarby, men hon skyndade att förklara honom att fågeln aldrig sagt dessa ord förrän just idag. Hon hade själv blivit överraskad av dem vid sitt inträde en kort stund förut.
Då gick det upp ett ljus för poliskommissarien. Han erinrade sig plötsligt att en av Paris farligaste inbrottstjuvar kamrater emellan gick under smeknamnet ”Plattfoten”. Detta namn hade papegojan under inbrottet hört upprepas flera gånger och därigenom lärt sig det.
Poliskommissarien följde vid sina forskningar detta uppslag och fick fast hela bandet.
