1906 går snart i graven. Speciellt för Kristinehamn har detta året varit ett minnesvärt år i rent ekonomiskt avseende – för somliga förstås. Inte för Kristinehamn precis, men för några få lyckligt utvalda av dess invånare.
Genom en rad lyckade och tvetydiga spekulationsaffärer i större utsträckning har små förmögenheter tillförts några affärsmän. De lyckliga, som i en sådan hast blivit gynnade av lyckans gudinna, tröttnade i och med det samma på Kristinehamns idylliska lugn och flyttade till Dag Svenskes “Den sköna synderskan”, där de nu uppehåller sig med hopp om, förmodar jag, att göra 350.000-kronorsförmögenheten fruktbringande genom nya spekulationer.
Det är ledsamt men sant, att så fort en människa i Kristinehamn får lite mer pengar än grannen, så vips säger hon adjö till vår lilla stad och snobbar iväg till huvudstaden. Det är inte direkt lyckligt för Kristinehamns vidkommande. Vi vore så tacksamma om de rika pamparna stannade här; det skulle göra så gott i vår stadskassa.
Men kommer dag kommer råd.
