“Ror i lä, och klart att vända” – förlåt mina nådiga läsarinnor – men det är en sjömansterm.
I 18 år har jag seglat på sjön, men har nu vid 45-årsåldern tröttnat på det, och tänker nu slå mig till ro på landbacken.
En liten förmögenhet har jag, tack vare vad en mild försyn och oftast gott väder – för att inte tala om skeppsredarna – lyckats belasta mig med.
Både svarta och röda kvinnor har jag skådat på mina långa färder men tanken har alltid, vid åsynen av dem, farit hem till de små näpna svenskorna.
Kom därför till en gammal sjömans hjärta, “lilla svenska blåöga”, och svara under n:r “97”.
Vi ska nog komma överens.
