Från Luleå skriver Norrbottens-Kuriren den 23 juni:
Hemmansägaren Holmbergs son Erik, i Nybyn i Piteå socken, som en längre tid varit besynnerlig till sinnes på så sätt att han först fruktat att bli förgiftad och därför med svårighet förmåtts att förtära något, men sedan åter börjat önska sig en sådan död, kom till slut på den tanken, att då ingen ville gå hans önskan till mötes den vägen, själv ta sig av daga genom svält.
I måndags i förra veckan smög han sig därför bort från hemmet och tog med en järnkedja, ett hänglås och en yxa. Kommen en halv mil upp i skogsmarken surrade han sig fast med järnkedjan vid en gran, låste kedjan, fäste nyckeln vid yxan och slängde den ifrån sig långt in bland buskarna.
Här skulle han ovillkorligen ha omkommit av svält, såsom han räknat ut, om inte hela byalaget för vilket hans bortovaro blev något misstänkt, gett sig ut för att söka och till sist på onsdag mitt på dagen återfunnit honom. Den olycklige var dock ännu så egensinnig av sig, att han vägrade ta emot någon föda. Först så småningom förmåddes han därtill.
