En ficktjuv i London blev nyligen ertappad av en polisbetjänt i det ögonblick, då han efter att ha stuckit ned sin hand i en ärlig borgares ficka åter drog ut den tom av det enkla skäl, att fickan ingenting innehöll. Polisbetjänten tog icke dess mindre mannen med sig och överlämnade honom i rättens händer, varpå han i första instansen blev dömd för försök till stöld.
Hans advokat vädjade emellertid till högre rätt och påstod att det var en orimlighet att sakfälla en man som försökt att stjäla något som alldeles inte fanns till. Domstolen i andra instansen slöt sig till denna åsikt och försatte ficktjuven i frihet.
Men allmänna åklagaren nöjde sig inte härmed, utan bragte den tvistiga frågan inför högsta domstolen i London, där av sex domare fem med ja besvarade frågan, huruvida det är en förbrytelse att försöka stjäla ur en tom ficka.
