En engelsk hertig satt en gång i kyrkan bredvid en likaledes engelsk ”snobb”, då det tillkännagavs att kollekt skulle upptas till något välgörande ändamål.
Hertigen tog upp en dukat och lade framför sig på psalmbokshyllan. Hans granne tog likaledes upp ett guldmynt och lade bredvid den hertigliga dukaten.
Detta retade hans nåde, och han lade en ny dukat på den första. Den andre följde exemplet. Hertigen lade helt lugnt en tredje dukat på de andra och exemplet följdes ögonblickligen. En fjärde dukat lades nu på hertigens, varpå ”snobben” triumferande lade upp tre dukater på en gång. Hertigen, som inte ville låta sig besegras, gjorde likaså.
Under tiden hade ”håven” hunnit fram till de båda herrarna. ”Snobben” skramlade med sina sju dukater och kastade dem ned i håven, så att alla tydligen skulle se dem. Nu var turen hos hertigen. Med ett illmarigt småleende tog denne en dukat av högen och släppte ned den i håven, medan han med andra handen strök de återstående ned i sin ficka.
”Snobben” hade sånär fallit i gråt.
