Södertälje barnkrubba öppnas idag i det herr Vesterberg tillhöriga lilla huset på tomten n:o 17 Västra Oxbacksgatan, utmed Barnhemmet.
Det är ett par små ljusa och nymöblerade rum, som tillika med ett diminutivt kök upplåtits för barnkrubbans verksamhet.
Denna består, som bekant, i att ”till förvaring” motta barn av 1–6 års ålder, under det deras mödrar går på arbete.
Det är nu ett sorgligt förhållande, att det skall finnas mödrar som behöver lämna sina små barn i främmande händer, medan de själva måste ge sig ut för att genom arbete i fabriker eller hem bidra till familjens uppehälle. Hustruns plats är i hemmet, vars goda genius och ordnande kraft hon bör vara.
Men när det nu är så illa att många mödrar måste ge sig ut på arbete, är det ju en stor fördel att de för den i och för sig billiga penningen av 15 öre per dag kan få inackordera sina små på ett ställe där de erhåller både mat och vård.
Värdet av denna fördel beror emellertid i hög grad på hurudant det ställe är, som erbjuder inackordering, och hur vänlig den vård är, som där lämnas dem.
I Södertälje barnkrubba syns allt i den vägen vara på ett verkligen tillfredsställande sätt ordnat.
Lokalen är, som sagt, ljus och trevlig. På bord, avpassade efter småherrskapets storlek och täckta med trevlig vaxduk, framdukas måltider som, enligt vad vi förvissat oss om, blir både närande och välsmakande. Efter middagsmålet inrättas behändiga sängplatser för en liten middagslur. Lek och under lek meddelad undervisning upptar den övriga delen av dagen.
Och, vad som är bäst av allt, det tycks vara en mycket snäll och vänlig ”syster” som tar emot de små pensionärerna när de kommer, även om de infinner sig så tidigt som en kvart över 6 om morgnarna. Skulle det nödvändigtvis behövas, så tröttnar hon inte vid dem, även om de stannar hos henne till kl. ½ 9 på kvällarna.
Småherrskapet skulle bara se hur många trevliga leksaker hon redan lagat i ordning åt dem! Hon har klistrat ihop och klippt ut granna pappbitar, så att man kan få lägga de allra vackraste stjärnor och andra mönster; pärlor har hon köpt i mängd, så att töserna kan få trä upp så många halsband de vill; och sådana trevliga mönster hon ritat av, djur och växter av alla slag, som man kan få färglägga eller sy ut!
Där finns till och med en stilig kask för brandsoldater. Till och med en docka finns där. Men bara en! Om det ändå vore några snälla tanter, som ville se till om inte deras barn har några gamla leksaker som de kunde skänka till de små i barnkrubban! Kanske kunde de tom. be sina män köpa och skänka dit ett par tre lövsågar och andra nyttiga redskap. Den som är villrådig om vad som passar, skall säkert gärna få upplysningar av barnkrubbans föreståndarinna fröken Ina Michaneck eller någon bland ledamöterna i barnkrubbans styrelse.
