Det förenade dampskibselskapets emigrantångare Norge har förolyckats vid Rockall och gått till bottnen med besättning och många hundra passagerare.
Hur katastrofen tillgick
Ur massorna av telegram lämnar vi här en berättelse om förloppet vid emigrantångaren Norges förolyckande.
Norge, som dagarna omkring midsommar lämnade Köpenhamn och Kristiania, på väg till New York, med sammanlagt över 800 människor ombord, grundstötte tisdagen den 28 juni på morgonen på Rockallklippan, därvid fartyget erhöll ett gapande hål i bogen. Då man omedelbart efter grundstötningen begick den okloka manövern att slå full back i maskinerna, gick ångaren fri från grundet och kom ut i rum sjö, men fylldes på otroligt kort tid av det inströmmande vattnet och sjönk, därvid flertalet av passagerare och besättning omkom i vågorna. Beträffande antalet omkomna kan någon exakt siffra ännu inte uppges, då man inte vet hur många av räddningsbåtarna som upptagits av passerande fartyg. Det första telegrammets uppgift att blott en båt blivit upptagen med 27 personer ombord, är till all lycka ej riktig, enär senare underrättelser ger vid handen att ytterligare två båtar med ett hundratal räddade upptagits av förbiseglande fartyg och förts i land.
Till Daily Telegraph telegraferas från Grimsby: När Norge grundstötte, låg de flesta passagerarna i sina kojer. De rusade upp på däck, och då det blev uppenbart att fartyget höll på att sjunka uppstod panik och alla trängde sig kring räddningsbåtarna. Besättningen sökte på allt sätt lugna passagerarna, och tre båtar blev i god ordning satta i sjön och fylldes med passagerare. Alla som kunde simma försökte uppnå de tre båtarna, men de ombordvarande slog med årorna efter de olyckliga, som drev omkring i vattnet, och hindrade dem på så sätt att hålla sig fast i relingarna. Av de tre båtarna var den ena en stor räddningsbåt, som upptagit 26 emigranter och en matros, de två andra hade upptagit omkring 10 personer vardera. Båtarna höll tillsammans några timmar, varefter den större båten, som roddes snabbare, skilde sig från de andra och efter 24 timmar påträffade trålaren Salvia. De personer som upptogs av trålaren var 19 män, 6 kvinnor och en liten flicka. Den officer, vilkens rådighet man har att tacka för att den stora båten blev satt i sjön, hade först tagit befälet över den och styrde bort från den sjunkande ångaren, men då han såg att båten var överfylld, hoppade han i sjön för att försöka uppnå en annan båt, vilket dock misslyckades. Den stora båten lyckades emellertid rädda sig undan den täta massa av män, kvinnor och barn som kämpade för livet runt omkring den, och var redan ett gott stycke från olycksplatsen då ångaren sjönk.
Klockan var halv 8 på morgonen då grundstötningen inträffade. Och fartyget, som omedelbart började fyllas av vatten, började genast sjunka. Emigrantångaren hade 8 båtar, vilka ögonblickligen sattes i vattnet. Räddningsarbetet försiggick med berömvärd precision och ordning. Många av sjömännen offrade sina liv för att lämna kvinnor och barn plats i båtarna. Fem båtar fylldes av passagerare, men endast två eller tre lyckades komma klara på grund av den våldsamma sjögången. De överlevande berättar att kapten Gundel stod kvar på Norges kommandobrygga till sista ögonblicket. En mängd emigranter befann sig likaledes ombord på Norge då ångaren sjönk.
Tjockan orsakade katastrofen
En räddad matros berättar att stark tjocka och regnigt väder rådde, då Norge stötte på en osynlig klippa. Kaptenen och en annan av fartygets officerare stod på kommandobryggan då olyckan skedde. Förste styrmannen och flera man av besättningen gick i båtarna, men kaptenen vägrade absolut att lämna ångaren.
Ångaren stötte två gånger på Helenerevet och gled därefter ut på djupt vatten, där den sjönk under loppet av 20 minuter. Ingen hade en aning om att Rockall var så nära.
Platsen för skeppsbrottet
Rockallklippan ligger i Atlantiska oceanen, 184 sjömil väster om Hebridernas yttersta ö och 290 mil från skotska kusten på 57 gr. 36 min. nordlig bredd och 13 gr. 45 min. västlig längd. Det är en mycket farlig klippa, omkring 75 fot hög och 100 m. i omkrets. Från klippan, som på avstånd tar sig ut som ett fartyg under fulla segel, sträcker sig ett skär omkring 5 engelska mil ut i havet.
Den räddade kaptenens berättelse
Anländ till Stornoway berättar Norges kapten, Gundel, om olyckan följande:
Norge lämnade Kristiansand den 25 juni. Allt väl ombord, tills vi i tisdags förmiddag kl. 4,45 omkring 18 engelska mil söder om Rockall märkte att fartyget stötte hårt på en undervattensklippa. Vädret var mörkt och mulet. En mild bris rådde. Jag stod själv på kommandobryggan jämte en av fartygets officerare. Timmermannen fann 5 fots vatten i förrummet. Order gavs genast att sätta pumparna igång. Jag ledde själv passagerarnas ombordstigande i båtarna. 8 båtar firades ned. En av dem kantrade genast vid sidan av ångaren. Jag förklarade bestämt att kvinnor och barn först skulle gå i båtarna, och befallde besättningen att hålla sig tillbaka, då de kunde simma och eventuellt nå båtarna om de i sista stund hoppade i vattnet. Besättningen gjorde sin plikt till det yttersta. 7 båtar avlägsnade sig från ångaren. Jag sjönk samtidigt med ångaren. Mitt högra ben, som blivit inklämt, skadades svårt. Då jag kom upp till vattenytan såg jag en massa lik driva omkring på vattnet. Sedan jag simmat i 20 minuter påträffade jag maskinmästaren Bruhn. Vi simmade ungefär en halvtimme och observerade slutligen en båt, i vilken vi upptogs, ytterligt utmattade.
De räddade fortsätter sin resa
De från Norge räddade, till Grimsby anlända 27 passagerarna reste i måndags till Liverpool, varifrån de fortsätter till New York med Cunardlinjens ångare Saxonia. Danske konsuln samt svenske och norske konsuln har försett dem med vad de behövt. Alla 27 syntes ha hämtat sig efter de lidanden de utstått. 60 av de övriga räddade väntas ock till Liverpool för att med Saxonia fortsätta till Amerika. Bland passagerarna märktes Amanda Tillander, 32 år gammal, och Marta Tillander, 6 år gammal, från Västerås. Enligt telegram från Grimsby skulle dessa befinna sig bland de räddade.
Enligt ytterligare ingångna underrättelser har följande personer, som löst biljett i Stockholm, blivit räddade: Walfrid Sandberg, Gustaf Höglund och Lincoln Tersmeden.
Ångaren Norge byggdes 1881 i Glasgow hos samma firma, Stephenson & C:o, som byggt Oscar II och Hellig Olav. Den inköptes 1889 i Belgien av Thingvallalinjen samt övergick med denna till Det Forenede Dampskibsselskab 1898.
En av Det Forenedes styrelsemedlemmar meddelar att Norge var försäkrad för blott 100 000 kronor. Återstoden av risken, 400 000 kronor, hade bolaget självt påtagit sig liksom risken för gods och proviant, 25 000 kronor.
Som en egendomlighet må nämnas att Norge i omedelbar följd efterträdde Geyser och Danmark, vilka båda gått under vid liknande sjöolyckor.
