I Roslagen och på öarna i skärgården brukar folkspråket ofta framför vissa vokaler i början av ett ord sätta ett h, men också stundom, där detta h finns, bortkasta det.
För många år tillbaka kom till Mörkö en ny präst. Särskilda omständigheter gjorde att han anlände strax på nyåret. Bjuden till det grevliga herrskapet, som han hade att tacka för sin befordran, blev han bland annat tillfrågad vad han tyckte om folket på ön.
”Jo”, svarade han, ”det är ett mycket beskedligt folk här, mycket beskedligt! De önskar mig alla ”ett gott nytt hår”, och det, ser grevinnan, är vad jag bäst behöver.”
Grevinnan skrattade gott, ty pastorn var – flintskallig.
