I att låna min vän några tusen kronor? Ingalunda!
Genom att skaffa honom kredit? Visst icke!
Genom att ordna så för honom, att han får sin nödtorftiga existens? Nej, icke ens det!
Genom att på allt sätt söka tillfredsställa hans eller hennes fåfänga? Långt därifrån!
Visar det sig då i att trösta den bedrövade, mätta den hungrande, härbärgera den husville och klä den nakne?
Allt detta är mycket vackert, men icke ens det är det förnämsta beviset på verklig vänskap.
Hur bevisar jag då denna egenskap? Jo, genom att aldrig tala illa om min nästa.
