Den stora frågan om modet för vintern är nu även avgjord. Vi har ett modedjur, en modefärg och en modehatt.
Modedjuret är apan. Kejsarinnan har fört hem en mycket vacker individ av detta djursläkte från Egypten och nu vill alla människor här ha apor. Ganska storartade inköp och beställningar av sådana har också ägt rum. Jocko – så heter kejsarinnans apa – lär emellertid ställa till med alldeles förfärliga härjningar i Tuilerierna. Hon kan ännu inte riktigt finna sig i slottslivet, längtar till sitt hemland, till sin frihet och har ofta anfall av melankoli som urartar till riktiga vredesutbrott. I ett dylikt fall tog hon sin tillflykt upp i kejserliga prinsens julträd och ställde till med en faslig ödeläggelse i dess rikt behängda grenar.
Årets modefärg är brunt, kastanjebrunt. Allt är brunt: kläder, hattar, kappor, ja till och med vagnarna målas bruna. Damerna ser ut som vandrande kastanjeträd. Den nya färgen heter Suffrage Universel (allmän rösträtt). Varför så? Förmodligen eftersom allting i år går ut på politik.
Det nya hattmodet gäller denna gång herrarna. De spetsiga tyrolerhattarna, som en gång burits, har lett till en annan överdrift; man pryder inte mer dessa hattar med tupp- eller påfågelsfjädrar utan med papegojvingar, med steglitshuvuden eller med kolibrier. Får man sorg, så har hattmakaren koltrastar eller korpar till hands. För halvsorg ges det svalor eller skator. En hattmakare har till och med kommit på infallet att förse denna hattprydnad med ett maskineri som härmar fåglarnas läte. Det behövs endast en liten rörelse med pannan för att sätta den lilla maskinen i rörelse; därigenom kan man slippa besväret att ta av hatten. Man rynkar endast pannan, fågeln skriker till – och det är ju hälsning nog.
